Cellisten Senja Rummukainen (f. 1994) har under det gångna decenniet gått från att höra till toppbegåvningarna bland cellisterna till att vara en av de klarast lysande finländska musikerna. Det finländska konsertlivet blev medvetet om henne genom hennes seger i Åbo cellotävling 2014 Senare belönades hon som finalist i Guilhermina Suggia-tävlingen i Porto och 2019 tog hon sig till finalen i den internationella Pjotr Tjajkovskij-tävlingen i S:t Petersburg.
Efter tävlingsframgångarna har hon uppträtt som solist med bl.a. Marinskijteaterns orkester, Helsingfors stadsorkester, Tammerfors filharmoniker, Åbo filharmoniska orkester och Mellersta Österbottens Kammarorkester, och hennes framträdanden har lovordats av såväl press, kolleger som publik. Rummukainen har uppträtt som solist under ledning av såväl Valerij Gergijev, Leif Segerstamin som Jorma Panula. Sedan 2017 har Rummukainen varit andra solocellist i Helsingfors stadsorkester och hon har också gästspelat som solocellist i Oslo filharmoniska orkester.
Rummukainen hör även till Finlands mest populära kammarmusiker. Hon har redan i flera år varit en del av den musikaliska ryggraden på de viktigaste festivalerna i Finland, såsom Kuhmo Kammarmusik, Åbo musikfestspel och Musikfestspelen i Uleåborg. Vid sidan om gästspelen är hon konstnärlig ledare för kammarmusikfestivalen i Helsingfors tillsammans med Johannes Piirto, Kasmir Uusitupa, Tami Pohjola och Riina Piirilä. Under säsongen 2020/21 återvänder Rummukainen som solist för Helsingfors stadsorkester i Elgars cellokonsert och debuterar med Tapiola Sinfonietta i Schumanns cellokonsert. Hon uppträder också i München tillsammans med Daniel Müller-Schott och på CelloFest som ordnas i Helsingfors. Därtill kan man lyssna till henne på flera europeiska festivaler samt på ljudspåret till filmen Odotus av Aku Louhimies.
Rummukainen har sagt att var och en av hennes lärare har öppnat en ny dörr för henne till musikens oändliga möjligheter. Rummukainen inledde sina studier i Taru Aarnios och Allar Kaasiks klasser. Vid Sibelius-Akademin under ledning av Marko Ylönen lärde hon sig att hantera breda linjer och stora helheter. I Truls Mørks klass vid Norges Musikhögskola och under ledning av Young Chan-Cho vid Folkwang konsthögskola i Essen hittade hon sin egen personliga klang, och med hjälp av Jens Peter Maintz vid musikhögskolan i Berlin hittade hon ytterligare en del till sin verktygslåda: förmågan att med mikroskopisk noggrannhet sätta sig in i skönheten hos de små detaljerna i ett verk.
Rummukainen strävar efter att få fram samma känsloväckande och nyansrika klang ur sin cello som hon blev förtjust i när hon som sexåring lyssnade till instrumentet för första gången på Itä-Helsingin musiikkiopisto. Med en sådan klang kan man uttrycka och väcka känslor hos andra rentav noggrannare än med ord, eftersom just cellon av alla instrument står närmast röstens vibrationer hos människan. Oavsett om Rummukainen spelar en intim duo av Robert Schumann eller i en kammarkonsert eller till exempel de ställvis skärande löpningarna i en konsert av Dmitrij Sjostakovitj, hittar hennes genomträngande spel vägen till åhörarens känslocentrum.
Text: Jaani Länsiö
Senja Rummukainen spelar OP Ryhmän Taidesäätiö sr (OP Konststiftelses) Giovanni Grancino -cello från 1698.